Ångest

Igår kväll när jag gett Lilly välling o hon låg i sov så gott i min famn sköljdes de fram ångest hos mig... Tiden går sö fort & plötsligt kände jag att Gud vad vår lilla tjej blivit stor.. Påpekade detta för maken som ja påpeka att hon faktiskt snart blir ett år ...

Hur kan ett år gå så fort..? Tyckte nyss de plockade upp henne ur min mage ..& nu sitter hon här o leker...

Tiden ger mig ångest för tiden kommer aldrig åter.. Får mig att inse att jag måste skärpa mig o börja ta tillvara på alla sekundrar för de e kommer aldrig åter :)

& skapa minnen .. Tänk alla minnenan har som e underbara, som första gången vi var på ultraljud & där låg Ludwig.. En välskapt pojke som nu e 81/2 år.. Otroligt va känslosam man kan bli :)

Men istället för att tiden ska ge mig ångest ska den få göra mig lycklig.. För att jag får tillbringa den med de bästa <3